Jag har genom åren nästan alltid förespråket en "avgå" linje ända sedan Erik Hamréns dagar. Jag har även fört samtal med i princip varje tränare vi haft senaste tio åren (har blivit några stycken...). Jag vet med andra ord vad jag pratar om och kan även jämföra.
Det enda misstaget jag tycker vi som engagerade supportrar gjort är att vi inte mer tydligt backade upp Stuart Baxter år 2000 när vi också hade "kört fast" spelmässigt och där gamla meriter (1 guld, 1 cupguld, 1 CL-gruppspel) snabbt glömdes bort i den allmänna hybrisen. Det tog oss fem säsonger och en nedflyttning till Superttan att vakna upp ur mardrömmen efter att Stuart försvunnit. Fem år!
Helt klart är att resultaten i år ej är tillfredsställande (läs: rent usla), om detta tvistar ej de lärda. Orsakerna till varför är många för det är sällan eller aldrig en(1) enstaka anledning till att det går tungt. For example: Vi har en spelidé som tar längre tid att sätta sig än ex. Kalmar, vi har en större andel utländska spelare (acklimatisering), vi har kontinuerligt sålt våra bästa spelare (06-Boateng, 07-Wilton, 08-Dulee), vi har haft stora problem med försvars- och målvaktsmisstag i år, fysträningen var ej tillräckligt bra i vintras (vilket Rikard även tagit på sig) och det går heller aldrig att komma ifrån att vi är en speciell klubb att arbeta i. Utan att försöka negliera andra klubbar mer än nödvändigt men vi är inte Kalmar eller Elfsborg, vi är heller inte Dif eller Bajen. Vi är AIK - med allt vad det innebär! Vi kan ju i princip inte längre värva etablerade svenska spelare för att de har för dåligt psyke för att spela i AIK, tragiskt på ett sätt men likafullt våran verklighet.
Rikard Norlings år i AIK kan sammanfattas så här:
2005 - Leder en skadeskjuten klubb och spelartrupp genom superettan till serieseger och allsvenskt avancemang.
2006 - Leder sånär nykomlingen AIK till SM-guld, enbart en domarskandal av Peter Fröjdfeldt hindrar oss i sista omgången. Vi kommer tvåa och tar en Europaplats.
2007 - Efter en svag vårsäsong så börjar laget rada upp segrar under sommaren/hösten som tar laget till den absoluta toppstriden. När styrelsen säljer Wilton tappar vi. Kommer femma. En besvikelse.
2008 - En direkt svag säsong både spel- och resultatmässigt, icke acceptabelt någonstans. Ligger i dagsläget sexa, 13 poäng från serieledande Kalmar och sex poäng från tredjeplatsen.
Innan man gör sig av med en AIK-tränare så ska och bör man ta hänsyn till följande faktorer:
Tränarens resultat.
Tränarens sammanlagda kompetens.
Tränarens möjlighet till framgångar i ett framtidsperspektiv.
Tränarens övriga status och förtroende inom klubben, ex. hos oss supportrar.
Allt annat är sekundärt. Som ex. vad spelarna tycker om tränaren (de ska hålla käften, träna bättre, spela bättre, sova mer, dricka mindre) eller för all del styrelsen (behåll våra bästa spelare och värva bättre spelare).
Jag har svårt att se en bättre och mer lämpad tränare för AIK Fotboll än Rikard Norling. I mina ögon är han en mycket god ledare med en modern syn på dagens fotboll, hans renodlade fotbollskunskaper är som jag ser det svåröverträffade. Hans noggrannhet och taktiska kunnande är stort likaså hans mod men han är även en principfast man som kör på sin och teamets linje tills han är överbevisad om motsatsen. Han ställer stora krav på sina spelare (tro inget annat) men han är också villig att närmast gå i döden för dom och försvarar dom alltid utåt (allt för ofta kan jag tycka) för att minska pressen på dem. Han brinner verkligen för att träna AIK och viktigast av allt, han tror fortfarande på det han gör och att vi kan vända det här. Hans engagemang för den här klubben är numera vida känt och han praktiskt taget lever för att ge oss framgång. När Rikard känner att han inte kommer längre med laget så kommer han kliva av, det är något jag käner mig helt övertygad om, han kommer aldrig stanna bara för att lyfta lön (Olle Nordin) om han ej längre tror på detta eller känner stödet av oss supportrar.
Vi är med svenska mått mätt en gigantisk storklubb ur alla dess aspekter med ett stort undantag: Titlar. Ni kan det lika väl som jag. Inte en titel sedan 1999. Inte ett guld sedan 1998. Mitt tålamod brukar normalt sätt sträcka sig över tre matcher... Jag ser mig som en hård, rättvis men väldigt krävande supporter. Ändå anser jag inte att vi kan ta oss den lyxen och den chansningen det är att rasera den grund vi byggt under snart fyra säsonger för att göra oss av med Rikard som läget är nu. Hybrisen må vara en del av den här klubben men det får aldrig ta överhanden igen.
Kurt-Arne "Nanne" Bergstrand är seriens bästa tränare såväl resultatmässigt som när det gäller att få ut max av sitt material men den som tror att Kurt-Arne skulle lyckas i AIK, oavsett spelarmaterial, är i mina ögon helt ute och cyklar. Det har tagit Kurt-Arne sju år innan Kalmar ens kommit i närheten av ett guld (i år). Magnus Haglund...? Stefan Rehn...?...kom igen nu... Någon som ens tror dessa skulle överleva ens en månad i Gnaget? Det tog sju år och en 1-5 förlust mot City innan Sir Alex Ferguson vann sitt första ligaguld med Man United. Efter detta har det blivit ytterligare nio ligaguld och nitton andra titlar. Kontinuitet och tålamod - två ord som jag inte alltid uppskattat men även jag blir äldre och sannolikt också klokare.
Jag är inte övertygad (för vem kan egentligen vara det oavsett vem tränaren är?), men jag både tror och hoppas, att Rikard Norling är rätt man att vända på den senaste tidens svaga resultat och att vi redan nästa år kommer vara med i den absoluta toppen igen. För i den här klubben måste ambitionen alltid vara att vinna titlar och målsättningen att alltid vara med i toppen. Och allt har givetvis sin gräns och blir det inga titlar nästa år så är den gränsen passerad. Men, där är vi inte än. Rikard borde definitivt få 2009 på sig!
Det är han värd och om inte annat är både vi och spelarna skyldiga honom det. Det finns få om någon AIK-tränare som haft den respekten och det hjärtat för den här klubben och inte minst dess supportrar. Han gav klubben dess identitet och hopp tillbaka. Misstag har definitivt skett från Rikards sida men han har alltid rakryggat tagit på sig dom (och alltför ofta även andras misstag) och gått vidare i sin ständiga läroprocess för sig och spelarna. Han är en man av heder och han är en av oss. Sådana värden ska aldrig underskattas!
Att vara fotbollssupporter handlar om att tro och så länge som Rikard Norling tror så gör jag det också - på honom.
Äntligen en vettig person, thanks.
(Danny, gnagarforum)
