.

Varför känns allting åt helvete?
På slutet hade jag verkligen tiden på Ica, jag var irriterad jämt och ständigt.
Men det var ingenting emot hur det är nu.
Inte ens när jag är här kan jag hålla tårarna tillbaka. Men vad är det som känns fel då?
Jag jobbar 2-3 ggr i veckan, alltså sjukt mycket fritid.
Jag får ihop nästan dubbelt så mycket som när jag jobbade på Ica och Sannes, och då jobbade jag ändå 5 dagar i veckan och varannan helg.
Mitt jobb nu är mycket mer slappt än de andra, då man jämt behövde vara trevlig fast man egentligen ville skjuta huvudet av kunden.
Jag har egentligen ett drömjobb, men varför känns allt så fel?
Min mage gör ont hela tiden, och jag har alltid ångest innan jag ska åka till jobbet.
Varför kan jag aldrig vara nöjd?

Har funderat lite på vad jag skulle göra om jag sa upp mig.
Först och främst, upp till pappa. Lätt! Saknar ihjäl mig.
Sen tänkte jag London över nyår, eller kanske Lule om ingen vill till England med mig.
Ta lite extra jobb då och då så man klarar sig ett tag. Sen jobba till sommaren och därefter dra och resa i nån månad. Snacka om att jag måste leva sparsamt. Men men, ingenting är ju omöjligt. Parkera bilen och damma av cykeln, sen tigga mat hos mormor och mamma såklart.
Sen skaffa mig en sambo, så hyran och räkningar delas.
Saken är biff.

Min mage är lugn nu, och tårarna går att hålla tillbaka.
Är det för att allt känns bättre? Eller är det för att jag nästan bestämt mig för att sluta, och jag vet att jag snart kommer härifrån?

Kan nån bara göra mig nöjd?
Tack.