Allt blev genast bättre när jag fick umgås med mamma.
Hur mysigt som helst och massa hästar överallt.
Vann nästan massa pengar också, men bara nästan.
Men nu är allt som det var innan igen.
Och när man mår dåligt börjar man genast tänka på massa andra dåliga saker, så allt blir 100 gånger sämre.
Till exempel hästarna, jag skulle ge upp allt, ALLT för att få tillbaka Ohio.
Jag skulle lätt ge upp det mesta för att få en häst överhuvudtaget.
Hästarna är mitt liv. Har alltid vart, kommer alltid att vara.
Sen massa annat också, men orkar inte sitta och böla för er.
Nu ska jag lyssna på Takida - don´t reach out för femhundrasjuttielfte gången, och skriva upp att-göra-lista till imorn.
Hej.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar