Alexandra Lilja

Idag DÖDADE mina benhinnor mig.
Jag var så arg och frustrerad, så jag grät som en litet barn hela vägen från friskis och hem.
Varför kan jag inte bara få träna? Varför måste det alltid vara nått som är fel?
Jag vill bara kunna känna mig nöjd med mig själv.
Nu ska jag knapra ipren morgon och kväll, och hoppas på att det blir bättre.
Jag har inte tid att vila, och jag tänker inte smörja på nå trams så man inte kan sola på 2 veckor.
Jag vägrar att vara blek och fet, i sånna fall ska jag vara brun och fet.
Så det så.


Och som vanligt är min Mathias finast av alla.
Har fått pussa lite på honom under dagen idag, men nu saknar jag honom massor igen.
Jaaa, det är massa snuttigull nu i bloggen, men hur bra är inte det då?

Kärlek till Mathias, puss till er andra!