Alexandra Lilja

18.30 igår gick starten för det sjukt ångestladdade Blodomloppet. Mina vader ömmade som fan innan, så en mil var en fet mardröm för mig. Jag tog mig dock runt, utan att "intervalla" ;), sämst tid (1.04.54), men jag tog mig runt. Det var andra gången i hela mitt liv jag sprang milen, och förutsättningarna var verkligen inte de bästa. Jag har ju definitivt en tid att jobba på, nästa år, då jävlar.

Efteråt var dock inte mina ben glada, jag kunde inte gå, alls. Mamma fick smörja in mig med nå riktigt stark linement från USA. Två stora plastpåsar på händerna hade hon, kände mig som en riktig elitidrottare ;) Funkade rätt bra faktiskt, från 100 till 70 år på några minuter bara.

Helt slut idag då natten inte bestod av mycket sömn, har beslutsångest angående träning.

Vill ni skratta lite, kolla här: http://www.racetimer.se/sv/runner/show/1679911?race_id=651

Fyfan va ful man kan vara..